Lördag morgon åkte vi och handlade inför vår pastadag. Vi hade bjudit hem alla barn med sina respektive för att göra hemlagad pasta. Sigge tog det säkra före det osäkra med egen pasta på burk, och Sigge blev hungrig nästan på en gång.
Vi hade googlat recept och hittat ett av Paolo Roberto där mozzarella, basilika och soltorkade tomater ingick. Lätt som en plätt och snyggt såg det ut – i alla fall på Youtube.
Och med en medhavd pastamaskin som snabbt monterades fast på köksön var vi redo. Alla ville göra varsin deg och små berg med mjöl och ägg dök upp här som skulle knådas till en smidig deg och plastas in. Det var pasta och mjöl både högt och lågt. Degen verkade aldrig ta slut och ju mer vi vevade desto längre blev degen och högarna med pasta växte.
Kreativiteten flödade och bordet fylldes med pasta i form av dalahästar, hjärtan, någon slags jättevariant av ravioli och ett berg av tagliatelle.
På spisen stod en jättekastrull med köttfärssås och i några mindre kastruller puttrade två pastasåser smaksatta med lax och skinka.
Efter tre timmars pastatillverkning kunde vi alla slå oss ner och avnjuta dagens produktion.
