Fredag eftermiddag rullade jag i väg med husbilen mot Mora camping. Där möttes jag av en ung receptionist som försynt undrade om man verkligen fick köra en sån stor bil med B-körkort. Och det får man ju om man har ett körkort utfärdat före 30 juni 1996 och inte haft körkortet återkallat.
För att ta mig till Oxberg på lördag morgon använde jag så klart Vasaloppsbussen. Ett enkelt sätt för att transportera människor, cyklar, skidor, ombyten m m.
På Vasaloppets hemsida kan man läsa om Ultravasan 45
”Elitlöpare, motionär, rask vandrare eller bara sugen på en extra utmaning? Ultravasan 45 är loppet där du tar dig fram i din egen takt och det enda du ska vinna över är distansen. Gå, lunka eller löp, du har elva timmar på dig!”
Jag hade en bra dag förutom väldigt ömma fötter. Det viktigaste är ju inte hur man gör något utan ATT man gör något så jag är nöjd.
Ett minus var den tidvis tråkiga publik som föredrog att heja endast på de som sprang Ultravasan 90.
Ett stort PLUS däremot stod min sambo Håkan för som tagit sig upp till Mora med tåget. Och som också höll koll på var jag befann mig så våra barn kunde se min målgång.
På söndagen passerade vi Vansbro, Lyko var stängt, men det blev en god lunch på värdshuset Flottaren.
